Undra hur en "normal" familj är? Med "normala"barn..? Skulle för allt i världen aldrig nånsin vilja byta ut mina barn. De är mitt allt! Men jag undrar: hur är det att leva med "normala" barn? Slipper man dagliga fighter, bråk, tjafs, samtal från skola, möten mm mm? Idag är en jobbig dag. Fighterna har nått en gräns..jag känner mig avtrubbad. Vill bara gråta. Men törs inte öppna munnen för du kommer jag explodera, och det med råge. Får nog inte med mig sonen till säfsen. Han vill inte. Nej varför skulle han? Han ska alltid va tvärs emot just nu. Alltid. Igår skulle han efter mkt tjat få sova hos en kompis. Slutade med att han skulle hämtas 23.30. Så efter mitt utbrott mitt i natten på stackars LG så hämtades jojje hem. Min frustration gick tyvärr ut över den jag älskar..inte ok..men nu blev det så.
Har haft ett bra samtal med tårar (mina såklart) över mitt utbrott i natt och jojje
med mitt ex. Han vet hur jag är, men jag blev tillsagd att jag inte får låta min stress och frustration gå ut över LG...jag vet allt det där, men ibland blir det för mkt.
Få kan förstå denna ibland daglig kamp med sitt barn. Bråk, tjafs hela tiden. Inget blir bra oavsett vad man gör. En ständig kamp..men han är trots allt den kille jag älskar över allt på denna jord! Han är MIN son och trots svackan idag och tårarna så kommer jag igen, men nya krafter och styrkan att kämpa vidare..det gör jag alltid...
<3