?

Duger jag? Är jag bra nog? Är jag trevlig nog? Accepterad? Fin nog? Omtyckt? Snäll? Otrevlig? Elak? Pysslig? Slarvig? Arg? Mitt självförtroende och självkänsla har aldrig varit bra. Men under mina år i mitt äktenskap, där jag bara fick veta hur värdelös jag va ( av min dåvarande svärmor). Utan stöd och stöttning så är självkänslan ännu sämre. Jag är på väg att hitta den delen i mig så säger "du duger som du är"...men än känns det långt borta. Särskilt vid nya möten. Då kommer osäkerheten och jag vill bara gömma mig. Imorgon är en sån gång. Jag ska träffa LGs en gammal kompis med familj. Men direkt finns tvivlet..blir jag omtyckt? Vad ska de tycka?? Duger jag?

Ångesten sitter hårt i mig nu..fan för att DU förstörde så många år av mitt liv och min syn på mig.."Camilla". 

Just nu ligger jag brevid Jenna...hon dömer ingen..hon bara är... ❤️