torsdag 11 september 2014

Dags igen...

Vänjer man sig nånsin? Att skiljas från sina barn. Den jäkla ångesten som kommer som ett brev på posten. Denna torsdag värre än nånsin. Den jävla baksidan med att va skiljd: att inte få vara med mina barn jämt :-( hjärtat slits itu och tårarna rinner. Tur jag ska jobba imorgon så jag inte hinner känna efter så mkt.

Gör säkert inte saken bättre att hormonerna Inte är som de ska just nu heller..(PMS)

Tre nätter ska de va hos sin pappa..ingen lång tid alls. Men just idag känns det som en evighet för mig ❤️ 

Ni är mitt allt!! Vad vore jag utan er? Jo, ingenting. Ni är luften jag andas och marken jag går på. Ni är mitt hela liv. Jag älskar er över allt annat ❤️

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar