Flytten är avklarad, men det värsta kvar. Barnens tårar.. Skulle vart jag och jossan och Julia i lägenheten. Men det blev bara jag. Jag va me till huset och åt, och då kom sorgen. Barnen blev så ledsna. Det känns så hemskt att va den som utsätter dem för det här.
Men ska man leva i nåt som inte är bra då? Det känns inte rätt att göra så, men att se och orka stå emot barnens gråt är fasiken inte det lättaste.
Men det kommer bli bättre. Det SKA bli bättre!
Kändes som jag övergav barnen när jag gick, fast jag gör väl inte det..?
Första natten kommer spenderas ensam...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar