Usch halsen känns tjock:-/ vill, orkar inte, hinner inte me en förkylning nu.
Barnen har vart klena och snorig en efter en, så jag ger mig sjutton på att det är min tur nu.
Men har för mkt att göra innan flytten.
Packar när Andreas jobbar, annars blir det surt. Och jag vill skona barnen från mer bråk nu...
Men tiden liksom rinner på, eftersom jag bara kan hålla på nån fm då och då.
Huset har vi inte heller fixat me än. Vad gör man åt nån som inte vill lyssna?!
Som en på mitt jobb sa: " nån skulle behöva säga till han att han får skärpa sig nu. Att det är som det är, det är bara att acceptera"
Men ingen säger så... Alla bara säger:" ja jag förstår att det är jobbigt",men det
ingen förstår är att dem orden inte ger Andreas styrka utan uppmuntrar att fortsätta i samma stil..
Ibland kan sanningen hjälpa mer än skjälpa....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar