Jobb jobb jobb

Imorgon börjar jobbhelgen och fyra dagars jobb har jag framför mig..
Känns Inge vidare eftersom jag inte mår nå vidare. Seg, trött, kass hals, ont i huvudet och mår allmänt blä.
Har även en visdomstand som gör svin ont. Så varje gång jag sväljer kör det ner i halsen och i örat.
Så med andra ord: min kropp mår Inge bra!!
Satt även in en nu p- ring igår få se om jag får ont av den igen. Så en del av det jag känner: huvudvärk, trötthet och sjukdomskänsla beror nog delvis på den.

Flytt om en vecka... Känns rätt ok.. förutom att jag troligtvis inte har nån bil då. Toyotan är farlig ( pga däcken) och banken ville inte ge mig ett lån. Ska prova att söka igen, men dra av bostadsbidraget då. Men känner ingen större förhoppning ändå.
Så gå gå gå..... Blir kanske framtiden för mig och barnen.

Nej nu ska jag fortsätta min vila

Kram!

Tjock hals

Usch halsen känns tjock:-/ vill, orkar inte, hinner inte me en förkylning nu.
Barnen har vart klena och snorig en efter en, så jag ger mig sjutton på att det är min tur nu.
Men har för mkt att göra innan flytten.
Packar när Andreas jobbar, annars blir det surt. Och jag vill skona barnen från mer bråk nu...
Men tiden liksom rinner på, eftersom jag bara kan hålla på nån fm då och då.

Huset har vi inte heller fixat me än. Vad gör man åt nån som inte vill lyssna?!

Som en på mitt jobb sa: " nån skulle behöva säga till han att han får skärpa sig nu. Att det är som det är, det är bara att acceptera"
Men ingen säger så... Alla bara säger:" ja jag förstår att det är jobbigt",men det
ingen förstår är att dem orden inte ger Andreas styrka utan uppmuntrar att fortsätta i samma stil..

Ibland kan sanningen hjälpa mer än skjälpa....

Barnvakt

Har vart hemma hos brorsan två dar på raken och vart barnvakt åt Lucas. Har vart otroligt skönt att inte vara hemma.. Har sluppit en hel del tjafs.
Tjafs har det varit. Fick tex inte söka bostadsbidrag idag utan att få fråga : hur han du sitta och göra det här?

Jag fattar att han älskar mig, men varför vägrar han inse att jag kommer flytta om lite mer än tre v...?
Nu ska jag jobba två kvällar.
Sen är det helg med lediga dagar...:-/
Vill kunna njuta av att va ledig inte känna ångest över hur det kommer bli.
Kommer åka hemifrån om han börjar.
För barnens skull!
Det känns som jag överger barnen när jag går undan, men det är tjafset jag går undan...

Vill också berätta en sak till. I förrgår fick jag ett av dem finaste smsen jag nånsin fått. Smset kom från mig bror :-)
Och smset gav mig så mkt styrka! <3

Kramar

Aldrig....

En lugn stund.....

Helg

Nu vankas det Jobbhelg och det känns helt ok med det. Dem lediga helgerna är ändå Inge bra eftersom vi är hemma tillsammans och det funkar inte längre.
Hade ett bra samtal igår med en toppen tjej! Jag har verkligen fått se vilka som är mina vänner. En vän ska finnas där även när det är jobbigt. Orka med att bära andras börda. Och jag ser nu vilka dem är.
Ni finns och stöttar just nu. Ni är toppen!! Det ÄR jobbigt att göra det här! Jag mår skit. Har hjärtklappning, svårt att andas, ont i magen och svårt att äta. Ska man se nåt positivt så är väl det: jag blir då smalare ;-)

Sen det som sårar otroligt är att vissa då väljer att ta avstånd. Och bland dem är en som finns mig väldigt nära. Nej, jag har inte gjort allt rätt ( det vet jag ),
men jag trodde att blod va tjockare än vatten... Men där hade jag fel..

Och till mina underbara föräldrar: Ni är toppen!! Jag uppskattar er väldigt mkt och det du mamma säger till Andreas.

Nu tror ju inte jag att JAG kommer få
höra nåt sånt av mina kära svärmor .
Men iofs, jag är ju den onde...

Strax är det dags att fixa mat.

Hej så länge

Slut

Det sista jag ville va att bråka, men det enda som existerar nu är tjafs... Hela tiden...

HAN har inte gjort nåt fel. HAN ville bara göra det bra. Men JAG missuppfattade. Så låter det här hemma... Den ena dagen värre än den andra...

Första helgen i nov flyttar jag...

Over and out

Finns inga ord.. Legat i sängen hela dan.
Mår skit...

Nere i botten

Längesen jag mådde så dåligt som idag. Orken och styrkan är slut just nu.

Har vart på brorsan och hans tjejs gemensamma fest idag. Men tyvärr fick det heller mig på bättre humör... När jag mår som jag gör nu så drar jag mig undan, vill inte prata med nån..vill bara vara ensam och helst dra täcket över huvudet.

Jag och Andreas har grälat så mkt nu på slutet. Han har tjatat om det ena efter det andra hela tiden och nu är botten nådd. Nu mår jag skit!
Men vill påpeka: jag är inte oskyldig heller. Jag blir frustrerad när han håller på så jag säger saker som inte är dem snällaste jämt.
Och ja, jag ville inte kämpa mer för oss nu. Känslorna är borta . Men trots det så betyder han så mkt. Många år tillsammans, med bråk bråk bråk, men även massa kärlek annars hade det inte blivit tre barn tillsammans och 12.5 år heller..


Jag kanske tar svansen mellan benen och tar den lätta vägen ut. Men om det nu är den lätta vägen, varför känns det inte så?!

Onsdag

Nu är det dags igen. Andreas håller på med:" ingen tycker om mig, min familj har tagit avstånd och nu ska du lämna mig me". Allt för att jag ska ha än mer dåligt samvete.
Det samarbetet som han visade verkade bara vara tillfälligt. Nu är det som förut. Han tror att han kan omvända mig genom att inte samarbeta. Och det blir precis tvärtom då. Och det här har jag sagt miljoner gånger snart: dem gångerna jag känner att kanske det kan bli bra igen är när han beter sig normalt och samarbetar med mig.

Men icke! Nej vi stretar emot igen!!

Jag trodde att han skulle hjälpa mig ned flytten, men nu vet jag inte. Så finns det nån som vill hjälpa mig vore det snällt.
Klarar inte att flytta själv ju....:-/

Känner mig som en tickande bomb som kommer explodera snart!

Long time ago...

Längesen jag skev nu. Men har inte haft nåt att skriva om. Allt handlar ju om samma sak : min relation. Men mitt liv kretsar kring det nu..
Hur ska det gå? Hur blir det?
Är livrädd för framtiden just nu. Över att bege mig ut i världen helt ensam. Utan en partner.

Vilka kommer finnas vid min sida? Och vara mitt stöd? Även om det är jag som lämnar så behöver jag allt stöd jag kan få. Ensamheten kommer bli ett faktum.

Så i november börjar mitt nya liv. Då tar jag klivet ut ur mitt gamla liv. Sen får framtiden utvisa vad det blir av det.

Tack Michaela för att du gör detta!


Nu ska jag försöka sova... Med en klump av oro i magen..

Gonatt