Konstigt

Mår konstigt, vetinte hur jag mår. Allt kommer ikapp nån gång sägs de. Kanske det gjort det nu. Har kanske levt i ett lyckorus ett tag, i nån slags bubbla. 

Men de sista tiden har tankarna snurrat. Min sons ord ekar i öronen och min ena dotters beteende gör mig fundersam. Har allt gått för fort fram? Har jag gjort nåt fel? Jag har tagit ett beslut. Att ta ett steg tillbaka. Ta det lite lugnare, ett tag. Jag känner mig vilsen igen, måste fokusera på mig och barnen ett tag igen. Avslutar inget, DET handlar inte om det. 

Men just nu är alla mina känslor "all over the place". Vart det leder vet jag inte just nu..framåt hoppas jag..

Ska snart ta min onda skalle och krypa ner i sängen. Vill bara säga tack pappa för all hjälp jag får med bilen <3 och tack mamma för att du lyssnar och finns för mig <3

Kram!