Är lite avis på dem som får leva sina liv som dem vill. Sköta allt på sitt vis, utan att nån kommer och lägger sig i. Den pressen är fruktansvärd.
Barnen? Ja vad gjorde jag utan er?Det är ni, mina underbara barn som får mig att kämpa på. Även om jag som nu åker ner i skiten en vända.. Så kommer jag upp igen, för er skull <3
Nej, på me leendet och kavla upp ärmarna. Dags att ta itu me dagens sysslor och svälja klumpen i bröstet.
Nån dag får jag vara jag igen, leva som jag vill och vara lycklig. När den dan kommer ska jag sparka alla som gjort mig illa i arslet! Och jag ska sparka hårt!
Kram å mkt kärlek till mina barn och till er andra <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar