Stanna?

Klarar inte det här! Andreas gör mig mig galen. Jag ska behöva lyssna på hur dåligt han mår. Hur illa han mår av allt. Hur ledsen han är.
Han får väl prata me nån annan då, inte med mig. Han tror verkligen att jag är dum i huvudet, att jag inte förstår att
han mår dåligt.
Men va fan ska jag göra då?!

Just nu känner jag och det har jag sagt till han : jag stannar. Inte för att jag vill utan för att han mer eller mindre tvingar mig. Han vägrar släppa taget alls!

Tårar

När du får mig till tårar då verkar du nöjd. Inte första gången du låter glad när jag gråter för nåt du gjort..
Om andra kunde se det jag ser, kanske dem skulle förstå varför jag väljer att ta klivet ut..

Måndag

Kunde fasiken inte sova i natt. Va vaken när Andreas klocka ringde fem i morse. Kanske har slumrat nåt före, men annars blev det väl ett par timmars .
Försökte vila en stund nyss, men gaahh va rastlös jag känner mig!

Kommer bli flytt.. Runt 1 nov..
Jag och Andreas hade ett bra samtal
och många tårar föll ( mina ).
Jag är så ledsen över att det blivit så här. Mitt val ja, men inte mitt val att jag skulle sluta älska min man.
Och nånstans inom mig finns såklart önskan att allt ska bli bra igen, att känslorna ska komma tillbaka. Men tiden får utvisa vad som händer.
Vi har då lovat varann att göra det bra för barnen och finnas där för varann.
Det kommer bli svårt att släppa taget efter snart 13 år tillsammans...

Nu ska jag på samtal för Julia :-)

Kram

Låg lägre lägst....

... Så känns det nu...
Det lilla hoppet jag hade är borta ...
hade det på känn hela tiden..

Borde väl ha förstått att det lät för bra för att kunna va sant...

Så: trevlig helg!

Snörvel

Har haft världens förkylning några dar nu. Mådde sämst i går, men känns som det lättat lite idag.

Sitter just nu och smuttar på en kopp kaffe.. Om en timme ska Jenna lämnas på dagis. Känns i hjärtat att lämna henne där. Hon blir ledsen, men det går som tur är över bara jag gått.

Letar och letar fortfarande efter lägenhet. Satt upp mig på en i bro och en i gylle, men känner inget hopp för dem. Känns som jag aldrig tar mig härifrån. Ibland kommer tankarna: "äh, jag hittar ändå inget kan lika gärna stanna kvar här och bo som vänner"...
För det gör vi, lever som vänner. Som mamma och pappa till våra barn.
Nån kärlek, sex och passion finns inte och har inte funnits ( från min sida) på länge.
Men vad gör jag när jag inte hittar nåt?
Jag trodde att min vädjan på fb skulle ge nåt, men nej inget alls gav det...

Känner tyvärr väldigt lite hopp just nu..
Söker och söker men inget får jag!