detta ska inte kunna hända

Det jag kommer skriva om nu är väldigt personligt och privat, men jag har bloggen för att kunna skriva av mig. Och vet på ett ungefär vilka ni är som läser och det nån som läser som jag inte vet om så får det bli så här ändå...

I slutet på april, början på maj satt jag in en spiral eftersom  vi inte vill ha fler barn. Och nu några månader senare har det hänt, det som inte ska eller får hända: jag är gravid..Testade positivt i tisdags då mensen va sen sex dar.Ringde hem Andreas då detta kom som en chock. Gick resten av dagen i dvala, det gick inte in i mitt huvud. Jag va gravid! Men en spiral inne!! Igår brast det...klappade ihop på em...det gick inte längre.
Jag bara grät, fick ångest och ville bara lägga mig och inte gå upp mer.
Natten till idag va lugn, men direkt när dagen kommer så kommer ångesten, rädslan och paniken.
Jag vill inte!

Nu är det så här att vi vill inte ha fler barn, och trots att jag är emot abort, så kan jag inte behålla det här barnet...Orken finns inte, tiden finns inte...
Det är grymt, det är hårt, men jag vill ha bort det ur min kropp. Vill inte va gravid, vill inte veta att det finns där.
När jag  skriver det här får jag ett tryck över bröstet, svårt att andas...

Ska till gyn i falun nästa torsdag, till kurator och för ultraljud. Fastställa hur lång gånget jag är och så att det sitter på rätt plats. Blir man gravid med spiral så finns det en risk att det är utomkved, men utomkved kan man få ändå. Jag vet andra som fått gjort det direkt, men jag måste vänta, vill inte!
När dem kollat så får jag tabletter, en att ta nån dag före och sen på själva dagen. Jag är rädd, rädd för att det är ett utomkved, då kan jag få jätteont och då blir det operation, annars sköter kroppen det själv.

Efter det här kommer jag aldrig klandra nån mer som gör abort. Ibland går det bara inte..

Abort väcker starka åsikter..Vi har gjort det vi kunnat. Inte slarvat med skydd, vi har skyddat oss, men den jävla spiralen funkade inte!!
Hur kan detta hända?! Fattar inte...

Det här är det värsta jag vart med om, att välja bort ett liv..men jag eller vi är helt säkra på vårt beslut..
Jag har ett litet gnolande nere i magen, precis som man har i början..vill inte känna!
Det är jobbigt och jag vill bara ha bort det ur min kropp..Jag kommer få gå och vara gravid i kanske 1.5 v till, det är fruktansvärt, att veta att det finns nåt där som inte ska kunna finnas där..och som jag inte vill ha där..

Sen en sak : Tack! Till er som stöttar<3  Det är en psykisk stress att vara i den situationen jag är i..
Tack änengång , ert stöd betyder så mkt!

Och tack för att ni erbjuder er att ställa upp och ta barnen om det skulle behövas, jag är ju orolig för dem me..om jag måste åka in akut eller nåt..

Det här blev väldigt personligt, men det här händer i mitt liv just nu och tar mkt av min tid och mina tankar..

Ge mig styrka.....