Jill Signe Westman Spjuth

Så heter hon vår lilla tjej som kom till oss den 18/2 kl 15.33. Förlossningen va en pärs..ont gjorde den ja, men det är oundvikligt. Hon va stor vår lilla tjej. Hon fick en tuff start med vatten i lungorna och svårt att komma igång med andningen. Hon fick bra hjälp av läkarna och återhämtade sig fort. Men att se sitt barn bli blåare och blåare va ingen rolig syn..fy så rädd jag blev. Jag trodde verkligen vi skulle förlora henne då..att vi inte skulle få vår tjej. Men allt gick bra och jag njuter för fullt av henne. Suger i mig varje sekund <3 

Och jag då? Blödde som en gris efter förlossningen, förlorade 1.6 liter av mitt blod. Hade dödsångest där jag låg då jag inte fick träffa min bebis eller Lg. Visste inte vad som skulle hända med mig då jag aldrig vart med om att blöda så mkt. Det blev en vända till operation med nersövning för att kolla så allt va okej. Min livmoder va slapp till följd av att jag fått så många barn. Fick en spruta som hjälp på traven så den drog ihop sig och slutade blöda.

Fem timmar efter Jills födelse fick jag äntligen ha henne på mitt bröst. Vilken lycka, vilken kärlek vid första ögonkastet <3

Har vart sån fysisk och psykisk smärta efter det här. Kämpar just nu med mitt blodtryck som inte vill gå ner. Är rädd för att få leva med det högt. Leva med riskerna som det innebär. Åh vad jag bara vill få må bra och njuta av mitt liv och mina barn. Jag är så himla lycklig just nu!! Snälla blodtryck sjunk så jag kan slappna av helt..

Nu kallar Jill på sin mamma ;-)